En gång för alla nu:
Slangmusik är namnet på skivbolaget.
Safe House är det löst sammansatta kollektivet varifrån Safe House Staff bildades. Det sistnämnda är SexFemman, Nimo, Näääk, Mackan Price, Stuffe, Kojak, Lickshot ”och alla de här människorna som har blivit en del av Safe House Staff”. Däri finns också en studio på hemlig ort.
Nu i dagarna släpptes EP:n Staff Only och där är laguppställningen uppenbar. Men hur ser de olika spelarna ut? Vilka är de och hur gör de för att behålla sin individuella prägel när de arbetar så nära inpå varandra?
Någonstans måste man börja för att svara på dessa frågor, så varför inte börja med medlemmen som är en av de få rapparna i Sverige, om inte den enda, som kan komma undan med att göra en låt tillägnad fikat.
Vissa inslag av hans stil känns igen hos kamraterna i Safe House, men i det stora hela är SexFemman ett unikum. Förutom den iögonfallande ståtligheten hos Roine Borgstrand, är också hans stil ofrånkomligt säregen. Überartikulativ med ett nästintill mekaniskt flow som ofta har den cyniska humorn som huvudingrediens. Detta på välslipade minimalistiska beats.
När Favorit i repris kom ut i juni, ville SexFemman visa en mer positiv sida än han gjort på Grimaschmusik och också få in mer av sig själv. Roine steppade fram och det var gladare och betydligt varmare.
- Det är inte lika monotont, mekaniskt och otrevligt som jag nu i efterhand tycker att jag lät på Grimaschskivan… Jag kände mig lite osympatisk. Jag lyssnade på den för inte så länge sen och då kände jag att så här är inte jag… Om man inte känner mig och lyssnar på den skivan… Den bilden man får av mig stämmer inte alls överens med hur jag är tror jag. Och jag har inte det behovet av att hävda mig och vara något jag inte är.
Ljudbilden beskrevs av Roine som mer homogen och sammanbindande i kontrast till Grimaschmusik, där inte mindre än 22 låtar erbjöds med en inte alltid så tydlig röd tråd. Favorit i repris blev inte lika tuff utan lite mer inbjudande.
- Det känns mer som en familjemiddag den här gången: Jag och Marcus och Stuffe och Danne Savio, det känns som att vi har varit tillsammans i köket under hela processen och alla har bidragit kontinuerligt. Det har inte varit som att jag har fått ett beat och så har jag gått hem och skrivit på det, utan alla har tyckt till hela vägen i processen och lagat till den här fantastiska familjemiddagen.
Så förklarade SexFemman det förlopp som ledde fram till 12-spåriga alstret som kom ut i början på sommaren. Visst påverkas man av varandra, men Roine menar att det var tydligare förr. Anledningen till varför kollektivet började göra musik ihop, var att de delade tankesätt och hade ungefär samma mål och lyssnade på ungefär samma sorts rap. (För den som undrar, handlar det i det här fallet om Dilla).
- Vibben i den musiken vi lyssnade på och snöade in oss på gjorde att vi ofta gick ihop där. Men sen tror jag att alla hittade sin egen plats att stå på, och nu tycker jag att ingen av oss låter speciellt lika varandra. Man hör lika lite Näääken i mig som man hör mig i Näääken. Det har blivit mer en egen stil och alla har tagit sin egen lilla avstickare. Fast på många sätt har vi samma grund..
SexFemman har själv försökt sig på en definition av sin rapstil. Han erkänner att det är svårt och att han inte riktigt kommit fram till något specifikt annat än att det är en väldigt rak rapstil remenicent av den gamla skolan. Roliga liknelser, och catchiga betoningar är huvudingredienser, i många fall viktigare än vad som faktiskt sägs. Han är vass och snuddar vid det aggressiva, även om han nu försökt ändra på det. Men hur snäll han än vill vara, uppfattas SexFemman ändå som dryg i en del fall. När Favorit i repris kom ut recenserades den i ett välkänt magasin bland annat med orden ”Han är fortfarande en dryg kille som gör låtar för Killar Som Gillar Hiphop…”.
- Jag vet inte om det uppfattas som drygt för att det är som klassisk rap att man slår sig lite för bröstet och säger indirekt att man är bättre än alla andra. Alltså det klassika hiphoptänket och det har jag väl fortfarande kvar. Om det är det som gör att jag uppfattas som dryg, så tycker jag att det är en konstig tolkning, för det är vad hiphop för mig handlar om.
12-Favorit i repris by sexfemman
// Text: Emilia Melgar, Foto: Visionfruit
Gött: Spana in SexFemmans blogg! Och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar