Oj, hände verkligen det där?
För oss som har kärlek till svensk hiphop, var det en helt sinnessjuk upplevelse att få se PstQ åter på scen tillsammans med Organismen och DJ Large. Att då även få se DBS i enad trupp, när alla rapparna var för sig är som en stridsmaskin, var kolossalt. Precis som en konsert ska vara. Publiken var med från början till slut, och folk kunde inte hålla rumpan i trappen där man kunde sitta. Killen bredvid mig lät som att han skrek halsen av sig när han sjöng med till Riv Taket.
Hade inte Kägelbanan haft så högt i tak, hade DBS rivit stället sönder och samman. Vi i publiken fick en omedelbar klassiker att lägga i minnesarkivet, och Det Blå Skåpet fick nog detsamma. Man såg på dem där de stod på Kägelbanans scen, att de älskade varje minut av det. Det sågs på dem, och vi i publiken kände verkligen av det.
När vår genre avlar fram konstellationer som DBS, kan vi inte annat än vara stolta att vi tar del av svensk hiphopkultur. Igår var beviset på att svensk hiphop inte kan, inte bör och inte får underskattas. Det var så enormt mycket kärlek i luften och på scen, att det per automatik blev talande för hela den svenska scenen; hur mycket kärlek lyssnarna har till musiken och artisterna, och hur mycket slit, svett och krigaranda artisterna lägger ner på konsten.
Jag misstänker att spelningen på Kägelbanan var något av en teaser; En försmak på det som komma skall. Om detta höll den här standarden, vill jag inte ens försöka tänka på hur framtiden ser ut för hiphopsveriges favoritskåp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar