I micken: Näääk
Plats: Safe House-studion
Ort: Hemlig (p.g.a. den höga inbrottsstatistiken, önskas att orten hålls hemlig.)
Foto: Maja-Maj Mai
Hans vardag verkar lagom stressig. Om man rent av utgår från hans nyss släppta debutalbum, skulle man kunna säga att Näääk är festens obligatoriska ingrediens. Han är den som har roligast. Som ler mest. Som skiter i stämningen, eftersom han själv står för underhållningen. Den som aldrig har tråkigt. Han är den som rappar vassast och som tar med sig sina kompisar överallt där han går.
Samtidigt är han bland Sveriges mest mystiska rappare. Visst, det beror på hur mycket koll man har på underjorden, men Näääk dök relativt nyligen upp på spellistor och ute i etern. Mina gangsters, låten som försvenskade den engelska grimeartisten Wiley, var ett smakprov. Men sen var det tyst.
Tills nu. Nu behöver du inte längre undra Näääk Vem?
- Skivan har ju varit klar ett år nu, men jag har som sagt varit borta ett tag…Men nu är den ute och jag har fått bra respons och folk gillar den. Det känns skitbra. Min skiva är i slutändan musikalisk. Jag har med lugnt tempo och sång bland annat. Den är inte hård på nåt sätt, utan snarare musikalisk. Man behöver kanske inte vara det största fanet av rap för att hitta någon låt som man gillar. Man kan ju ha åsikter om vad som sägs i texterna, men det behöver man ju inte alltid hålla med om. Det är ju inte planen heller. Jag skriver inte låtar för att provocera, men jag förstår ju samtidigt att de flesta människors vardag inte ser ut såhär. Och det är ju ok för mig, så länge det är ok för andra att min vardag inte ser ut som deras.
Vi sitter i Safe House-högkvarteret och konverserar över två glas vatten. Under tiden ekar basen inifrån studion där Basutbudets Mackan Price sitter tillsammans med Nimo Cheebs. Stundtals rusas det in och ut från inspelningslokalen. Det talas då lite tyst (det är ju trots allt en intervju på gång) om en pizza för att stilla hungern.
Lite längre bort sitter Dj Kojak vid en dator och svarar på mail samtidigt som han lyssnar på vårt samtal med ett halvt öra. Det finns tid för lek, och tid för allvar. Balansgången är diffus. Safe House-studion är fritidsgård och affärsplats, allt i ett.
- Jag har inte direkt haft planerade samarbeten på skivan. Det är som jag brukar säga, ett kollektivt samarbete mellan oss som sitter i den här studion. Jag har aldrig jagat folk och sagt Snälla kan vi göra en låt tillsammans. Det har mer varit så att vi har suttit här och jobbat fram en låt, och så har det kommit in någon och sagt Fan vilken fet låt och sen Aamen ska du va med?.. Det är lite som med hela mitt liv. Inte så planerat, utan det har bara hänt. Vi har gjort låtar utifrån det som känts bekvämt och då blir det med de människor som jag har nära mig. Och när det gäller produktionen så brukar jag inte heller vara den som ringer och ber om beats. Inte för att jag inte kan, utan för att det helt enkelt inte behövdes. Matte från Fjärde Världen, som gjorde den största delen av plattan, är jävligt duktig på att göra musik. Från början var det bara han som jag hade snackat med och verkligen fastnat för. Sen har det varit andra som har kommit in och gjort lite grejer…
Med ”vissa andra” menar Näääk Charlie Bernardo och Ivan Lagergren, Moe från Timbuktus producentteam Breakmecanix och Safe House egna Marcus Price, som alla har producerat var sitt spår. Resultatet mottogs med blandade känslor. Nöjesguiden sågade Näääk Vem? med orden
Tyvärr rappar han inte om något annat om hur mycket han dricker och röker – knappast chockerande, bara våldsamt ointressant. Då hjälper det inte att produktionerna är hur snygga som helst.
Dagens Nyheter drog lite mer på smilbanden och konstaterade följande
Ingen debutbomb, men ett pålitligt för- och efterfestsoundtrack, med stilsäker produktion, stabilt flow och snygga gästinhopp från Kaliffa och bröderna i Safe House Staff.
Det största frågetecknet kring debutplattan, måste ändå vara varför Näääk valt bort att tala om den tid då han levde med ytterst begränsad frihet. För det mesta är det ändå det som rappare väljer att skildra när de kommer ut.
- Det är klart att folk säkert vill höra om hur mycket kriminella saker jag gjort i mitt liv och min tid i fängelset och min uppväxt i Rinkeby och sådär… men det är inte det jag vill förmedla och det är inte den stämpeln jag vill ha. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig som att jag var någon förortssnubbe som haft det jättejobbigt. För så är det inte. Jag har haft en ganska bra uppväxt oavsett vad som har hänt och saker jag gått igenom. Jag väljer bort det jag inte tycker är tillräckligt intressant att berätta om helt enkelt. Därför går det också ganska mycket skvaller och rykten, och det får man ju leva med… Om det redan finns en snubbe som berättar om sin tid i fängelse, vafan ska jag göra samma sak då? Det är heller inte den artisten jag är. Jag gillar att berätta roliga saker och blanda in humor och jag vill att folk ska skratta…
/Grinden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar