...kokad knäck." (10 "grinnpoäng" till den som droppar rätt artist och låt)
Din Grinn's svarta får, dvs jag, har låtit bloggandet ligga på is som färsk fisk i din lokala saluhall. Men nu ska det bli ändring! Egentligen är allt grannens fel. Hade den snåle jäveln bara köpt ett "bra" internet med starkare signal, så hade vi aldrig behövt vara där vi är nu.
Iaf, låt oss gå ner till affärer.
Jag vet inte hur väl uppdaterade ni är nu när vi legat på latsidan, men jag tänkte oavsett er förmåga att hänga med i etern bjuda på lite örongodis från Motivs! och Zackes USA-turné:
Just nu etta på Sverigerankningen om du frågar Floyd Lemon.
/Floyd Luther
onsdag 3 februari 2010
tisdag 2 februari 2010
Jag gillar att berätta roliga saker och blanda in humor och jag vill att folk ska skratta…
Igår släpptes videon till Namnet Va Näääkish. Nedan följer en intervju som gjordes med Näääk den 15/11/09. Enjoy!
I micken: Näääk
Plats: Safe House-studion
Ort: Hemlig (p.g.a. den höga inbrottsstatistiken, önskas att orten hålls hemlig.)
Foto: Maja-Maj Mai
Hans vardag verkar lagom stressig. Om man rent av utgår från hans nyss släppta debutalbum, skulle man kunna säga att Näääk är festens obligatoriska ingrediens. Han är den som har roligast. Som ler mest. Som skiter i stämningen, eftersom han själv står för underhållningen. Den som aldrig har tråkigt. Han är den som rappar vassast och som tar med sig sina kompisar överallt där han går.
Samtidigt är han bland Sveriges mest mystiska rappare. Visst, det beror på hur mycket koll man har på underjorden, men Näääk dök relativt nyligen upp på spellistor och ute i etern. Mina gangsters, låten som försvenskade den engelska grimeartisten Wiley, var ett smakprov. Men sen var det tyst.
Tills nu. Nu behöver du inte längre undra Näääk Vem?
- Skivan har ju varit klar ett år nu, men jag har som sagt varit borta ett tag…Men nu är den ute och jag har fått bra respons och folk gillar den. Det känns skitbra. Min skiva är i slutändan musikalisk. Jag har med lugnt tempo och sång bland annat. Den är inte hård på nåt sätt, utan snarare musikalisk. Man behöver kanske inte vara det största fanet av rap för att hitta någon låt som man gillar. Man kan ju ha åsikter om vad som sägs i texterna, men det behöver man ju inte alltid hålla med om. Det är ju inte planen heller. Jag skriver inte låtar för att provocera, men jag förstår ju samtidigt att de flesta människors vardag inte ser ut såhär. Och det är ju ok för mig, så länge det är ok för andra att min vardag inte ser ut som deras.
Vi sitter i Safe House-högkvarteret och konverserar över två glas vatten. Under tiden ekar basen inifrån studion där Basutbudets Mackan Price sitter tillsammans med Nimo Cheebs. Stundtals rusas det in och ut från inspelningslokalen. Det talas då lite tyst (det är ju trots allt en intervju på gång) om en pizza för att stilla hungern.
Lite längre bort sitter Dj Kojak vid en dator och svarar på mail samtidigt som han lyssnar på vårt samtal med ett halvt öra. Det finns tid för lek, och tid för allvar. Balansgången är diffus. Safe House-studion är fritidsgård och affärsplats, allt i ett.
- Jag har inte direkt haft planerade samarbeten på skivan. Det är som jag brukar säga, ett kollektivt samarbete mellan oss som sitter i den här studion. Jag har aldrig jagat folk och sagt Snälla kan vi göra en låt tillsammans. Det har mer varit så att vi har suttit här och jobbat fram en låt, och så har det kommit in någon och sagt Fan vilken fet låt och sen Aamen ska du va med?.. Det är lite som med hela mitt liv. Inte så planerat, utan det har bara hänt. Vi har gjort låtar utifrån det som känts bekvämt och då blir det med de människor som jag har nära mig. Och när det gäller produktionen så brukar jag inte heller vara den som ringer och ber om beats. Inte för att jag inte kan, utan för att det helt enkelt inte behövdes. Matte från Fjärde Världen, som gjorde den största delen av plattan, är jävligt duktig på att göra musik. Från början var det bara han som jag hade snackat med och verkligen fastnat för. Sen har det varit andra som har kommit in och gjort lite grejer…
Med ”vissa andra” menar Näääk Charlie Bernardo och Ivan Lagergren, Moe från Timbuktus producentteam Breakmecanix och Safe House egna Marcus Price, som alla har producerat var sitt spår. Resultatet mottogs med blandade känslor. Nöjesguiden sågade Näääk Vem? med orden
Tyvärr rappar han inte om något annat om hur mycket han dricker och röker – knappast chockerande, bara våldsamt ointressant. Då hjälper det inte att produktionerna är hur snygga som helst.
Dagens Nyheter drog lite mer på smilbanden och konstaterade följande
Ingen debutbomb, men ett pålitligt för- och efterfestsoundtrack, med stilsäker produktion, stabilt flow och snygga gästinhopp från Kaliffa och bröderna i Safe House Staff.
Det största frågetecknet kring debutplattan, måste ändå vara varför Näääk valt bort att tala om den tid då han levde med ytterst begränsad frihet. För det mesta är det ändå det som rappare väljer att skildra när de kommer ut.
- Det är klart att folk säkert vill höra om hur mycket kriminella saker jag gjort i mitt liv och min tid i fängelset och min uppväxt i Rinkeby och sådär… men det är inte det jag vill förmedla och det är inte den stämpeln jag vill ha. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig som att jag var någon förortssnubbe som haft det jättejobbigt. För så är det inte. Jag har haft en ganska bra uppväxt oavsett vad som har hänt och saker jag gått igenom. Jag väljer bort det jag inte tycker är tillräckligt intressant att berätta om helt enkelt. Därför går det också ganska mycket skvaller och rykten, och det får man ju leva med… Om det redan finns en snubbe som berättar om sin tid i fängelse, vafan ska jag göra samma sak då? Det är heller inte den artisten jag är. Jag gillar att berätta roliga saker och blanda in humor och jag vill att folk ska skratta…
/Grinden
I micken: Näääk
Plats: Safe House-studion
Ort: Hemlig (p.g.a. den höga inbrottsstatistiken, önskas att orten hålls hemlig.)
Foto: Maja-Maj Mai
Hans vardag verkar lagom stressig. Om man rent av utgår från hans nyss släppta debutalbum, skulle man kunna säga att Näääk är festens obligatoriska ingrediens. Han är den som har roligast. Som ler mest. Som skiter i stämningen, eftersom han själv står för underhållningen. Den som aldrig har tråkigt. Han är den som rappar vassast och som tar med sig sina kompisar överallt där han går.
Samtidigt är han bland Sveriges mest mystiska rappare. Visst, det beror på hur mycket koll man har på underjorden, men Näääk dök relativt nyligen upp på spellistor och ute i etern. Mina gangsters, låten som försvenskade den engelska grimeartisten Wiley, var ett smakprov. Men sen var det tyst.
Tills nu. Nu behöver du inte längre undra Näääk Vem?
- Skivan har ju varit klar ett år nu, men jag har som sagt varit borta ett tag…Men nu är den ute och jag har fått bra respons och folk gillar den. Det känns skitbra. Min skiva är i slutändan musikalisk. Jag har med lugnt tempo och sång bland annat. Den är inte hård på nåt sätt, utan snarare musikalisk. Man behöver kanske inte vara det största fanet av rap för att hitta någon låt som man gillar. Man kan ju ha åsikter om vad som sägs i texterna, men det behöver man ju inte alltid hålla med om. Det är ju inte planen heller. Jag skriver inte låtar för att provocera, men jag förstår ju samtidigt att de flesta människors vardag inte ser ut såhär. Och det är ju ok för mig, så länge det är ok för andra att min vardag inte ser ut som deras.
Vi sitter i Safe House-högkvarteret och konverserar över två glas vatten. Under tiden ekar basen inifrån studion där Basutbudets Mackan Price sitter tillsammans med Nimo Cheebs. Stundtals rusas det in och ut från inspelningslokalen. Det talas då lite tyst (det är ju trots allt en intervju på gång) om en pizza för att stilla hungern.
Lite längre bort sitter Dj Kojak vid en dator och svarar på mail samtidigt som han lyssnar på vårt samtal med ett halvt öra. Det finns tid för lek, och tid för allvar. Balansgången är diffus. Safe House-studion är fritidsgård och affärsplats, allt i ett.
- Jag har inte direkt haft planerade samarbeten på skivan. Det är som jag brukar säga, ett kollektivt samarbete mellan oss som sitter i den här studion. Jag har aldrig jagat folk och sagt Snälla kan vi göra en låt tillsammans. Det har mer varit så att vi har suttit här och jobbat fram en låt, och så har det kommit in någon och sagt Fan vilken fet låt och sen Aamen ska du va med?.. Det är lite som med hela mitt liv. Inte så planerat, utan det har bara hänt. Vi har gjort låtar utifrån det som känts bekvämt och då blir det med de människor som jag har nära mig. Och när det gäller produktionen så brukar jag inte heller vara den som ringer och ber om beats. Inte för att jag inte kan, utan för att det helt enkelt inte behövdes. Matte från Fjärde Världen, som gjorde den största delen av plattan, är jävligt duktig på att göra musik. Från början var det bara han som jag hade snackat med och verkligen fastnat för. Sen har det varit andra som har kommit in och gjort lite grejer…
Med ”vissa andra” menar Näääk Charlie Bernardo och Ivan Lagergren, Moe från Timbuktus producentteam Breakmecanix och Safe House egna Marcus Price, som alla har producerat var sitt spår. Resultatet mottogs med blandade känslor. Nöjesguiden sågade Näääk Vem? med orden
Tyvärr rappar han inte om något annat om hur mycket han dricker och röker – knappast chockerande, bara våldsamt ointressant. Då hjälper det inte att produktionerna är hur snygga som helst.
Dagens Nyheter drog lite mer på smilbanden och konstaterade följande
Ingen debutbomb, men ett pålitligt för- och efterfestsoundtrack, med stilsäker produktion, stabilt flow och snygga gästinhopp från Kaliffa och bröderna i Safe House Staff.
Det största frågetecknet kring debutplattan, måste ändå vara varför Näääk valt bort att tala om den tid då han levde med ytterst begränsad frihet. För det mesta är det ändå det som rappare väljer att skildra när de kommer ut.
- Det är klart att folk säkert vill höra om hur mycket kriminella saker jag gjort i mitt liv och min tid i fängelset och min uppväxt i Rinkeby och sådär… men det är inte det jag vill förmedla och det är inte den stämpeln jag vill ha. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig som att jag var någon förortssnubbe som haft det jättejobbigt. För så är det inte. Jag har haft en ganska bra uppväxt oavsett vad som har hänt och saker jag gått igenom. Jag väljer bort det jag inte tycker är tillräckligt intressant att berätta om helt enkelt. Därför går det också ganska mycket skvaller och rykten, och det får man ju leva med… Om det redan finns en snubbe som berättar om sin tid i fängelse, vafan ska jag göra samma sak då? Det är heller inte den artisten jag är. Jag gillar att berätta roliga saker och blanda in humor och jag vill att folk ska skratta…
/Grinden
måndag 1 februari 2010
A Female Version Of A Hustla
Igår slog Beyonce rekord. Hon kammade hem fler priser än någon annan kvinnlig artist någonsin gjort på den amerikanska Grammisgalan. Sex stycken små guldgrammofoner fick den f.d. (?) Destinys Child-medlemmen.
Song Of The Year - Single Ladies (Put A Ring On It)
Best Female Pop Vocal Performance - Halo
Best Female R&B Vocal Performance - Single Ladies (Put A Ring On It)
Best Traditional R&B Vocal Performance - At Last
Best R&B Song - Single Ladies (Put A Ring On It)
Best Contemporary R&B Album - I Am... Sasha Fierce
Även India Arie/ Dobet Gnahore vann pris för Best Urban/Alternative Performance, där för låten Pearls från albumet Testimony: Vol. 2, Love & Politics
Jaz-Z gick hem med en Grammy för Best Rap Solo Performance, låten var D.O.A. (Death Of Auto-Tune). Hova drog även hem priset Best Rap/Sung Collaboration, tillsammans med Rihanna och Kanye West. Låten var så klart Run This Town. Låten vann även pris för Best Rap Song.
Grammy för Best Rap Performance By A Duo Or Group gick till Eminem, Dr. Dre & 50 Cent's Crack A Bottle.
Best Rap Album blev Eminems Relapse.
Grammy för Best Pop Performance By A Duo Or Group With Vocals gick till Black Eyed Peas och deras I Gotta Feeling. De vann också för Best Pop Vocal Album för plattan The E.N.D..
/Boom Shakalak
Idag kl 18-19
Jag ville inte göra förra plattan (Tellings From Solitaria) igen. Jag ville göra nåt nytt som känns bra nu, samtidigt som lyssnaren kan känna igen sig i...ehm...the shit.
-Embee
Lyssna på hela intervjun idag kl 18.
Boom.
-Embee
Lyssna på hela intervjun idag kl 18.
Boom.
söndag 31 januari 2010
Dagens Tips.
Den andra delen i serien Hitlåtens historia presenterar Jay-Z och hans Hard Knock Life.
Du vill inte missa.
Passa på innan Svt Play tar ner denna.
Tack Svt och Tack Mfs That Hustla för tipset.
/ Grinden
Du vill inte missa.
Passa på innan Svt Play tar ner denna.
Tack Svt och Tack Mfs That Hustla för tipset.
/ Grinden
Mycket Att Snacka Om
Först och främst, en ursäkt för att Grinden legat i ide. Men vi är tillbaka med nya krafter. Välkommen tillbaka. Välkommen hem.
Nu till det viktiga.
Efter galor och prisutdelningar kan konstateras att det inte bara går bra för svensk hiphop, utan också att den ensamma krigaren fixar fältet och slaktar det mekaniska. Tänker främst på Aylas egna Mohammed Ali, som kammade hem pris för bästa Hiphop på årets Manifestgala som ägde rum på Nalen i Stockholm förra fredagen.
Nominerade var även Organismen, Stor och Promoe. Manifestgalan prisar musik/ artister som är signade till oberoende bolag. Vi snackar om 16 kategorier, allt från Synt till Dansband, en tillställning där musiken är huvudrollsinnehavare. Det är här det gäller, som det mycket riktigt påpekades, att lyfta fram de talanger som lyckas mer än väl utan jättar bakom sig.
2009års hårdaste genomslag fick ordentlig bekräftelse med följande motivering;
"Klassisk hiphop har återigen tagit en plats på den svenska rapscenen och efter att ha kämpat med musik i det dolda i flera år har vinnaren likt en boxare slagit sig in ringen. Genom en samhällsspeglande musik når deras ljudande en publik med berättelser om den dagliga kampen. Med en musikalisk process hela vägen från porten i betongen till innerstadskvarteren har de bevisat att de lever för det här med hiphop. Årets Manifestpris i kategorin hiphop går till Ayla-medlemmarna Moms & Alias Ruggig och deras duo Mohammed Ali för deras skiva Processen."
Även Ken fick pris, för bästa textförfattare och tackade via storskärm från ett soligt Kenya varifrån han hälsade att han snart kommer tillbaka. We can only sit back and wait.
Mycket händer framöver som är värt att vänta in. Embee släpper sitt andra soloprojekt The Mellow Turning Moment, en skiva som utlovar en musikalisk mångfald som heter duga. Gäster som José Gonzales, Nina Ramsby, Maia Hirasawa, Daniel Lemma, Annika Norlin/ Hello Saferide m.fl.
Skivan släpps på Embees födelsedag, den 24e Februari. En present till alla. Utöver detta kan det snart läsas en intervju med Embee på allas älskade Whoa, samt en recension av skivan.
Ingen har missat hur Sverige den kommande tiden kommer pumpas sönder med bra hiphop. Method Man, Talib Kweli, MosDef. Till och med R. Kelly som landar med sin The Ladies Make Some Noise Tour.
Så mycket händer. Vad skall prioriteras? Man måste hinna hinna.
/Grinden
Nu till det viktiga.
Efter galor och prisutdelningar kan konstateras att det inte bara går bra för svensk hiphop, utan också att den ensamma krigaren fixar fältet och slaktar det mekaniska. Tänker främst på Aylas egna Mohammed Ali, som kammade hem pris för bästa Hiphop på årets Manifestgala som ägde rum på Nalen i Stockholm förra fredagen.
Nominerade var även Organismen, Stor och Promoe. Manifestgalan prisar musik/ artister som är signade till oberoende bolag. Vi snackar om 16 kategorier, allt från Synt till Dansband, en tillställning där musiken är huvudrollsinnehavare. Det är här det gäller, som det mycket riktigt påpekades, att lyfta fram de talanger som lyckas mer än väl utan jättar bakom sig.
2009års hårdaste genomslag fick ordentlig bekräftelse med följande motivering;
"Klassisk hiphop har återigen tagit en plats på den svenska rapscenen och efter att ha kämpat med musik i det dolda i flera år har vinnaren likt en boxare slagit sig in ringen. Genom en samhällsspeglande musik når deras ljudande en publik med berättelser om den dagliga kampen. Med en musikalisk process hela vägen från porten i betongen till innerstadskvarteren har de bevisat att de lever för det här med hiphop. Årets Manifestpris i kategorin hiphop går till Ayla-medlemmarna Moms & Alias Ruggig och deras duo Mohammed Ali för deras skiva Processen."
Även Ken fick pris, för bästa textförfattare och tackade via storskärm från ett soligt Kenya varifrån han hälsade att han snart kommer tillbaka. We can only sit back and wait.
Mycket händer framöver som är värt att vänta in. Embee släpper sitt andra soloprojekt The Mellow Turning Moment, en skiva som utlovar en musikalisk mångfald som heter duga. Gäster som José Gonzales, Nina Ramsby, Maia Hirasawa, Daniel Lemma, Annika Norlin/ Hello Saferide m.fl.
Skivan släpps på Embees födelsedag, den 24e Februari. En present till alla. Utöver detta kan det snart läsas en intervju med Embee på allas älskade Whoa, samt en recension av skivan.
Ingen har missat hur Sverige den kommande tiden kommer pumpas sönder med bra hiphop. Method Man, Talib Kweli, MosDef. Till och med R. Kelly som landar med sin The Ladies Make Some Noise Tour.
Så mycket händer. Vad skall prioriteras? Man måste hinna hinna.
/Grinden
tisdag 19 januari 2010
The votes are in...
Så jävla rätt! Vilken underbar kväll för svensk hiphop!
En artist som lägger ut sin musik för gratis nedladdning, kammar hem pris för bästa Hiphop/ Soul vid årets P3 GULD. Större än störst!
Finns inget annat att göra än att se ljuset i tunneln. Kanske är inte allt förlorat ändå?
PUSS FÖR FAN!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
